Det har blåst mycket den här sommaren men idag är det bleke, havet ligger som en spegel. Meteorologerna har lovat en varm dag men än så länge är det svalt och skönt. Och vattnet är fortfarande riktigt kallt, tolv grader, vilket mina hälar får erfara. Jag paddlar nämligen oftast barfota och kylan känns påtagligt genom det tre millimeter tjocka glasfiberskrovet. Fascinerande att det är detta tunna skal som bär upp mig på ytan, under den är det femton meter vatten ner till botten.
Solen som har kommit upp en bit över horisonten ligger i ett lätt dis när vi paddlar ut mot öppen sjö. Den fina väderprognosen har lockat ut många på sjön, det ligger båtar förtöjda i var och varannan vik vi passerar. Snart lämnar vi de stora öarna bakom oss och styr mot ett ensamt kalt skär en bit ut. I detta väder är hela vägen dit en ren och skär njutning. När jag för en stund blundar så hör jag bara måsars skrik på avstånd men uppfattar också den subtila doften av hav. Lite tång kanske men annars är det väl en blandning av havets alla växter och djur som skapar den speciella doften. Det femtiotal storskarvar som stod på skäret lättar alla när vi kommer närmre men ett tiotal trutar är inte lika lättskrämda utan står kvar när vi rundar den yttre klippan. Här uppenbarar sig en helt annan och inte lika angenäm lukt, odören från fågelspillningen måste man definitivt inte blunda för att känna. Vi tar nu sikte på ett annat skär i sydvästlig riktning och får ännu en fin sträcka med fri horisontlinje över havet på babord sida. På detta skär har måsarna sällskap av några mindre vadare, det är några kärrsnäppor och större strandpipare som letar mat i vattenbrynet. De har redan klarat av sin häckning på nordligare breddgrader och gör här en rast på sin väg mot vinterkvarteret söderut.
Sneglar ut mot den sista fasta punkten ytterligare några hundra meter ut, ett par stenar som nätt och jämnt når över vattenytan. Där står nu några trutar men igår, när jag tog morgonturen med lilla båten, låg där tre unga gråsälar. De rör sig klumpigt på land och känner sig därför sårbara där så de kravlade sig ner i vattnet när jag närmade mig. I sin rätta miljö är de mycket tryggare och samtidigt nyfikna, när jag la båten att driva intill grundet stack de då och då upp huvudet för att kolla in mig.
Vi paddlar västerut och passerar Svartaskär bakom vilken vi skymtar Hanö långt borta i horisonten. Fortsätter sen genom södra delen av skärgården tills vi åter har öppet hav framför oss men svänger sedan norrut för att så småningom om sluta cirkeln vid hemmabasen. Nöjda drar vi upp kajakerna vid sjöbodarna och vandrar upp mot stugan och frukosten.
Bläddra bland fler bilder från kobbarna vi passerade
