Parkerar vid en nyanlagd våtmark i Västerås sydvästra utkant. Dagvatten ska här genom att sakta flöda genom ett antal dammar på ett naturligt sätt renas från kväve och andra näringsämnen innan det rinner ut i Mälaren. Dimslöjor ligger över vattenytorna när jag kryssar fram mellan dammarna och skrämmer upp några knipor som förmodligen tillbringat natten där.
Det låga vattenståndet har synliggjort lerbankar i mitten av den bortersta dammen. Jag ser att det rör sig därute och sätter mig ner och riktar kikaren utåt. Ett antal mindre vadarfåglar rör sig fram och tillbaka längs vattenbrynet men ibland också en bit ute i vattnet där de får nytta av sina långa ben. Hela tiden pickar de med näbben efter vattenlevande insekter och andra kryp. Än är det inte riktigt fotoljus så jag sitter kvar. Tänker att det är bra att vara lite lugn ett tag så att fåglarna hinner vänja vid mig innan jag försöker komma dem närmre. Lyssnar på en gröngöling i dungen en bit bort och hör några hämplingar som flyger över. I bortre delen av dammen simmar några gräsänder som strax får sällskap av ett par snatteränder som sveper ner med en elegant tvåpunktslandning.
Solen bryter in över trädtopparna och jag börjar försiktigt, bit för bit, avancera ner mot kanten av dammen. Väl nere vid strandkanten sätter jag mig ner igen. Vadarna verkar inte överdrivet oroliga men å andra sidan är det en bra bit ut till området de rör sig på. Jag räknar in fjorton större strandpipare, tre brushanar samt en gluttsnäppa och en grönbena. Strandpiparna riktigt lyser mot den mörka bakgrunden i strålarna från den lågt stående solen. De vuxna fåglarna har en vackert kontrastrik fjäderdräkt i svart, vitt och brunt samt en lysande orange näbb. Ungarna som kläckts denna sommar är nu fullstora men har en mer gråbrun och vit dräkt utan föräldrarnas kontraster.
Jag inser att det inte går att komma dem nära för några detaljbilder utan inriktar mig istället på att utnyttja det fina morgonljuset för att få bilder med mest miljö men där fågeln ändå ska vara en viktig komponent. Jag fäller ner stativet till lägsta nivån för en låg bildvinkel och försöker få med vattenytans olika speglingar. Bekvämt är det inte och lerig blir jag men med hjälp av mitt längsta objektiv kommer jag ändå så nära jag vill samtidigt som jag trycker ihop perspektivet på ett trevligt sätt.
Efter tre timmar i fåglarnas sällskap bryter jag upp. Jag har under morgonen räknat in drygt tjugo vadare av sju olika arter vilket inte är så dåligt för en sådan här nyanlagd våtmark. Kommer säkert att bli ännu bättre kommande år när vegetationen hunnit växa till sig och fler fåglar hittat hit.
Bläddra bland bonusbilderna:
