Säsongens allra första snö som faller på fjället är den vackraste. Luften är fortfarande fuktig och när den nya rena snön hamnar på träden fastnar den där. Hela landskapet ser ut som att det är dekorerat med bomull. Visst har aprilväder i fjällen sin tjusning med kombinationen av djup snö och en sol som värmer men decemberlandskapet är definitivt vackrast.
Efter flera dagar då bergen varit insvepta i moln kom äntligen en klar dag. Även natten har varit klar och då blir det kallt på morgonen och termometern visar nu minus 14 grader. Jag spänner på mig fjällskidorna för första gången den här säsongen och beger mig uppåt. Utan vare sig spår eller skare blir det rätt pulsigt i snötäcket som varierar mellan tre och fem decimeter. Men å andra sidan får jag snabbt upp värmen i kroppen av arbetet. Trots att klockan redan är halv tio har inte solen nått högre upp än att bara fjälltopparna belyses. Jag stannar ofta för att beundra landskapet och för att ta en bild eller två. I början är det de snötyngda, grova träden som jag uppskattar. Högre upp på fjället är det de ensamma, vindpinade träden som förvandlats till snöstatyer som fascinerar mig. Här finns det många spännande fotovinklar att söka.
Jag kommer förbi en grov, låg tall vars snötyngda grenar når ända ner till marken. I den naturliga koja som skapats under den syns det att några ripor tidigare sökt skydd, kanske från snöfall eller blåst. De har även kratsat bort snön för att komma åt kråkbärsriset där under, kanske hittade de några bär där. När jag fortsätter vidare i den glesa fjällskogen stöter jag plötsligt upp en hare som försvinner bortåt i en väldig fart. Den har bytt till vinterpäls, alldeles vit är den förutom spetsarna på öronen som är svarta. Innan jag kommit tillbaka till fjällstugan har jag även stött upp två ripor som har i princip samma färgteckning som haren, vita med lite svart.
Följ med på skidturen genom att bläddra genom bonusbilderna:
