Under hösten har vi lagt många arbetsdagar på myren och byggt ut örngömslet. Det har tillkommit fler fotogluggar för att möjliggöra nya bildvinklar, framförallt har lågt perspektiv efterfrågats. Naturfotografens huvudregel är att kameran ska vara på samma nivå som fotoobjektet och när rovfåglarna rör sig på marken bör man alltså själv ligga ner för att ha chans på de bästa bilderna..
Matningen har nu pågått i över en månad men av olika anledningar har jag ännu inte suttit i gömslet. Idag är det äntligen dags. När vi kommer fram till slutet av den lilla skogsvägen är det fortfarande helt mörkt ute. Det är gnistrande klart, tio minusgrader och ett tunt lager snö täcker marken. Rådjuret som tyvärr villat ut sig på en väg tidigare i veckan lägger vi i pulkan och börjar sen ta oss ut över den frusna myren. Pannlamporna hjälper oss att hitta stigen mot kojan. Väl där startar vi kaminen, lägger ut rådjuret och öppnar luckorna till gluggarna. Men vi tar oss också tid att för en stund njuta av det imponerande sceneriet med den månbelysta myren innan vi kryper in i kojan. Väl inne tänder vi några ljus innan vi monterar upp utrustningen. Sen är det bara att vänta på ljuset och, förhoppningsvis, matgästerna.
Strax före åtta hör vi de första korparna, först några skorrande läten på håll och sen även vingslagen när de sveper fram över gömslet. Nu börjar gryningen komma och efter ett tag räknar vi till inte mindre än trettio korpar som har landat på myren. De hittar rester från föregående veckas utfodring som visserligen är djupfryst vid det här laget men de verkar ändå kunna få i sig något med hjälp av sina starka näbbar. Sen skymtar vi en större skugga i en tall vid sidan av myren. Det är den första havsörnen som nu spanar av området och som vill försäkra sig om att inga faror lurar. Efter ett tag ansluter ännu ett par örnar och snart sveper den modigaste in på scenen. Han landar lite tungt en bit från rådjuret och spanar ytterligare ett tag innan han går framåt några steg. Men inte till rådjuret, istället är det ett ben från tidigare utlägg som han siktat in sig på och börjar gnaga på.
Nu skyndar jag mig att lägga mig ner för att försöka fotografera örnen från den låga gluggen. Det snötäckta riset skymmer delvis men jag passar på när fågeln blir synlig mellan tuvorna och snön blir samtidigt en effektfull ”softning” av bilden. Plötsligt stelnar örnen till. Jag är rädd att jag rört för mycket på kamerans objektiv och oroat honom men när en kungsörn dimper ner en bit ifrån förstår jag vad det var som skrämt honom. Jag får även bilder på den nya gästen där han rör sig bland tuvorna. Plötsligt gör han en rusch fram mot rådjuret där några korpar och kråkor förskrämt tittar upp. De överlåter motvilligt platsen vid rådjuret till kungsörnen som tar för sig av maten. Han äter en dryg halvtimme medan ytterligare några havsörnar har landat i diverse träd på strategiska platser runt scenen. Tids nog får de också äta. Själv blir jag lite trött i rygg och nacke av att ligga ner och samtidigt fotografera så jag reser mig upp och sätter mig bekvämt till rätta för dagens första frukost.
Bläddra bland fler bonusbilder tagna från marknivå:
