Idag var ett arbetsmöte bokat vid småfågelmatningen i skogen. Eftersom jag var uppe med tuppen och vädret var fint så bestämde jag mig för att åka dit några timmar i förväg. Kanske skulle några stjärtmesar dyka upp, de som gäckat mig hittills under vintern.
Anländer till matningen och fyller på med lite frön och nötter innan jag sätter mig att vänta. En spillkråka med vårkänslor hörs i närheten men den lockas inte av den utlagda maten. Istället är det de vanliga mesarna som är först att ta för sig. De är ruskigt snabba av sig men en entita som har den goda smaken att sitta någorlunda still i flera sekunder blir förevigad med kamerans hjälp. Nötväckan och koltrasten gör mig också sällskap medan nötskrikan bara gör en blixtvisit. Sen kommer herr och fru domherre och förser sig av fröna. Större delen av tiden de sitter på stubben har de näbbarna fulla med fröskal så jag tar bilder bara när de kommer och när de har ätit färdigt. Så hör jag plötsligt några stjärtmesar i närheten och gör mig redo bakom kameran. Men de kommer aldrig fram till vår matplats. Tydligen hittar de mat på andra ställen i skogen för de verkar ha dragit vidare.
Så blir det lugnt ett tag och jag passar på att ta en fika. Tittar på klockan och samtidigt som jag konstaterar att mina vänner snart borde dyka upp hör jag en bil på skogsvägen. När jag vänder blicken framåt igen hajar jag till. Anledningen till att det är så lugnt på småfågelfronten har landat på stubben fem meter framför mig. Det är en vacker sparvhökshanne med randigt bröst, rödbruna kinder och stålblå rygg. Men det man främst slås av när man får komma den så här nära är hans intensivt stirrande öga som har en skarpt lysande orange iris. Tänk att det finns fåglar med sådan teckning i Sverige. När jag försiktigt ska fotografera den upptäcker jag att fågeln inte får plats i bilden med det objektiv jag har på kameran. Att byta objektiv är inget att tänka på. Istället vrider jag kameran på högkant och då ryms hela fågeln i sökaren. Tar också några bilder till höger och till vänster om fågeln. Med dessa kan jag skapa en liggande bild genom att lägga ihop dessa i datorn.
Sen flyger höken ner på marken och landar på några grenar med granris. Den sitter där och kikar neråt. Denne småfågeljägare kan också ta möss om tillfälle ges och förmodligen är det ljudet från en mus han hört och nu spanar efter. Men han ger upp och flyger iväg, kanske bortskämd av mina kamrater som nu är på väg upp mot mig. Det blev ingen stjärtmes idag heller men närkontakten med sparvhöken var ju inget dåligt substitut. Så jag är väldigt nöjd ändå.
Några bonusbilder::
Och några av fåglarna höken skrämde iväg. Herr och fru Domherre, Nötväcka, Koltrast, Större Hackspett, Entita och Svartmes.
