Det är en ljuvligt fin försommarkväll när vi paddlar över viken bort mot den frodiga norra delen av sjön. Här, i Västmanlands svar på Okavangodeltat, sjuder det av liv. Vi letar oss fram till mynningen på den å som bildar sjöns största inflöde och paddlar långsamt upp i åfåran. Vi kommer fram till det flytande gömslet som ska bli vårt hem för en natt. Där lastar vi av all utrustning men fortsätter med kanoten upp längs ån. Vi omges hela tiden av ett kraftigt, nästan meterhögt gräs där områdets karaktärsväxt nu börjat blomma, den gula svärdsliljan. På sina ställen växer även vide och andra lite högre buskar. Då och då skrämmer vi upp fåglar som står bredvid ån. Som skedand, enkelbeckasin och häger. När ån svänger till höger i en vid båge har vi lämnat det egentliga deltat bakom oss och miljön ändrar karaktär. Här ersätts den frodiga, höga vegetationen av en vid strandäng med knappt någon växtlighet alls. Den har tills helt nyligen legat under vatten men efter den senaste tidens torka har vattennivån sjunkit så att hela området torrlagts. Ett eldorado för en mängd olika vadare som går och pickar i leran. Vi fortsätter ytterligare en bit tills vi kommer ifatt några små simmande gåsungar vars föräldrar vi inte ser till. För att inte splittra familjen och utsätta ungarna för mer fara vänder vi och paddlar söderut igen. En brun kärrhök jagar lågt över deltat och en fiskgjuse seglar högre upp över några grunda laguner. Gjusen gör några dykningar men lyckas inte fånga något vad vi kan se.
Väl tillbaka till gömslet förtöjer vi kanoten och täcker den med ett stort kamouflagefärgat maskeringsnät. Inne i gömslet slår vi oss ner och väntar på områdets mest berömda celebritet, svarttärnan. Denna sällsynta fågel häckar med bara 150-300 par i Sverige. I området vi nu befinner oss häckar cirka trettio par och de jagar här både över sjöns öppna vattenyta och i deltats mosaik av laguner och öar med tät vegetation. Med sin snabba flykt med plötsliga och tvära kast fångar de både insekter och små fiskar. Utanför gömslet finns några störar som sticker upp ur vattnet. Där brukar tärnorna vila en stund mellan jakterna och det dröjer inte länge innan den första tärnan landar på en pinne söder om gömslet. I fint medljus från den nedgående solen putsar den fjädrarna medan den spejar åt olika håll. En annan tärna hovrar tätt över den en kort stund och de hälsar på varandra. Kanske är de ett par? Så hörs ett väldigt plask strax intill gömslet. En stor fisk, minst en halvmeter lång och med kraftig ryggfena, simmar i det grunda vattnet. Eftersom den inte kan dyka till djupt vatten där lever den farligt i området där fiskgjusen regelbundet patrullerar. Så ser jag att det inte är en utan två fiskar som simmar runt, runt varandra. De har alltså tagit sig in på det grunda vattnet för att leka och fortplanta släktet.
Dags att rulla ut sovsäckarna och försöka få lite sömn. Inte så lätt med alla ljud här ute. Förutom fiskarnas plaskade så tutar rördrommen i vassen, tranorna trumpetar och göken gal i väster. Somnar till slut och vaknar halv fyra och tittar ut. Konstaterar att solen snart kommer bryta horisonten men också att det ligger en dimma över deltaområdet. Det blir därför en stund till i sovsäcken innan jag masar mig upp för att sätta mig vid en av gömslets gluggar. Nu har solen bränt bort det mesta av dimman och deltat har vaknat upp till en ny dag. I en större grupp krickor hittar jag en av de mer sällsynta änderna, årtan, som jag inte sett tidigare i år. Och så landar morgonens första svarttärna på en låg pinne och jag skymtar den bland vassens blad där den misstänksamt tittar åt mitt håll. En modigare tärna slår sig ner på en högre stör, den blickar ut över området med ett fång gula svärdsliljor i bakgrunden. Ytterligare en tärna tar en tredje pinne i besittning och alla verkar vila efter morgonens första jakt. I alla fall så gäspar den sista tärnan stort och visar sitt röda gap.
Efter en härlig morgon i sällskap av många spännande fåglar plockar vi till slut ihop och lastar kanoten. När vi kommer ut ur ån spanar vi mot aspdungen på sjöns västra kant. I ett av de högsta träden finns ett enormt risbo. Vi kan inte se något som rör sig där men vi tror att det innehåller en eller möjligen två nykläckta havsörnsungar. Och när vi paddlar över sjön möter vi en gammal havsörn på väg mot boet vilket känns hoppfullt. Mötet känns också som en värdig avslutning på en fin övernattning i träskmarken.
Bläddra bland bonusbilder:
