Den mindre båten gungar lite i vinden när den för oss över sundet från Helgoland till grannön Dune. Ön vi stiger iland på har en helt annan karaktär, det är en låg sandö där vresrosor och havtornsbuskar dominerar innanför de breda strandremsorna. Från hamnområdet följer vi stranden söderut. För att förhindra att ön på sikt helt spolas bort har man skapat en pir av grova stenar men bortom den ligger en lång fin sandstrand. Vid vattenbrynet, mitt på stranden, ligger en grupp på cirka femton sälar och vilar. Vi närmar oss försiktigt men stannar när vi har drygt trettio meter kvar. Detta är säkerhetsavståndet som gäller, lika mycket för oss som för sälarnas unga kutar. Vi gör därför sedan en vid båge upp på stranden runt dem för att kunna fortsätta vår vandring runt ön. Jag sätter mig på huk för att ta några bilder på de vuxna sälarna som ligger i vattnet strax utanför innan vi fortsätter.
Vi rundar den sydligaste udden och vandrar norrut. Här ligger några ådor, det vill säga ejderhonor, och vilar strandkanten. Jag lägger mig platt på mage för att komma ner på fåglarnas nivå och tar sedan några bilder. Längre fram känner vi oss bevakade av flera silltrutar som står på de gräsbevuxna dynorna innanför stranden. De står där på rad och låter oss få veta att vi inte ska komma närmre. De har garanterat sina bon där uppe.
När vi passerat den nordöstliga udden kommer vi in på den långa nordliga stranden där sanden har inslag av små slipade stenar. Här ligger en brun sälkut alldeles ensam. Vi undviker att gå för nära så att hans mamma, som säkert är ute och fiskar, inte tvekar att återvända till honom. Tur är det då att det långa teleobjektivet är med så att jag ändå kan få hyfsade bilder på honom. Längre bort på stranden möter vi, bokstavligen, två strandskator. De är inte alls lika skygga som de jag är van vid från skärgården i Blekinge utan de promenerar obehindrat förbi oss på bara några meters avstånd. Återigen blir jag sandig av att ligga raklång på marken när jag vill ha porträtt av dem med havet som bakgrund.
Även om brisen från havet svalkar känns det att solen bränner och trots att jag la på ordentligt med solskyddskräm i morse börjar jag längta efter lite skugga. Vi drar oss därför tillbaka till hamnen för nästa båt tillbaka till Helgoland och en hägrande middag. Garanterat med närfångad fisk och välkylt tyskt vitt vin.
Bläddra bland fler bilder på strandskatorna. Samt på ådorna och den vakande silltruten:
Som extra bonus lite bilder på sälarna:
