v31 – Vassvikens lockelser

Det är tomt på parkeringen när jag kommer fram till den gamla jaktparken Parnassen vid Ekolsund. Den nästan cirkelrunda kullen planterades med lövträd på 1600-talet. Från den centrala höjden löper stigar nedåt i alla riktningar, som ett ekrat hjul, och där uppe stod på den tiden de adliga jägarna beredda med sina gevär. De inplanterade fasanerna drevs runt parken av drevkarlar och när fåglarna måste passera stigarna blev de pepprade från kullens topp. Föreställer mig spektaklet ungefär som den björnjakt jag roade mig med på Köpenhamns tivoli när jag var grabb. Och som är det närmaste jakt jag kommit.

Men idag är det ingen som skjuter i den frodigt gröna parken med sina nu magnifika och mycket gamla lövträd. Framme vid ängen söder om viken möts jag av en kompakt dimma. Känns meningslöst att gå ut där så jag vänder om och följer strandängarna norrut istället. Här ligger bara en lätt dimma så jag njuter inte bara av den friska luften utan också av de fåglar som därför är synliga för mig. En lärkfalk sveper över vassen på jakt efter sländor, en flock grågäss landar en bit framför mig och utifrån strandvegetationen hörs det entoniga surrandet från en vassångare. Ängarna betas av nötkreatur och jag möter en flock med kvigor som alla stirrar på mig. De hoppar inte undan som jag förväntar mig men jag rundar dem utan problem. Värre blir det vid till grinden till nästa hage, den sista innan fågeltornet som var mitt mål. Där innanför står den största bamsetjur jag sett på länge, måste ju vara en och en halv meter bred och väga minst femhundra kilo. Och verkar vara på ett fruktansvärt humör, han brölar och stångas mot staketet. Kvigorna har följt efter och står nu bakom mig, nyfikna på detta kraftpaket till alfahanne. Han lugnar sig inte av att se dem, tvärtom. Jag tar det säkra framför det osäkra och återvänder söderut samma väg jag kommit.

Väl tillbaka till Parnassen har solen kommit upp en bit på himlen och bränt bort morgondimman. Jag tar mig ut i vasshavet på den spång som byggts tvärs igenom, det är en spännande sträcka med höga vassväggar på båda sidor. Jag får förlita mig på öronen för att hitta de fågelarter som trivs i vassmiljö, flera olika sångare hör jag men också skäggmes. Bron över ån som avvattnar viken erbjuder bra utsikt så jag blir där en stund för att spana. En bit uppströms har lerbankar exponerats av den sjunkande vattennivån och dit har många olika vadare lockats, som gluttsnäppa, grönbena och kärrsnäppa. Gråhägern frestas av grunt vattnet och står en bit ut i ån med vattnet upp till knäna. Alldeles stilla står den och spanar ner i det grumliga vattnet. Plötsligt skjuter näbben ner i vattnet som en harpun och när han lyfter huvudet så sprattlar en liten fisk i näbben.

Jag fortsätter genom vasshavet ända ut till gömslet som ligger precis där vassen tar slut. Med ingång i skydd av vass kan jag komma in i gömslet utan att störa fåglarna i vattnet utanför. Idag är det främst gräsänder som lockats hit men också några honor av skedand. En av dessa simmar precis utanför och jag tar en närbild. I den oproportionellt stora näbben ser jag de superfina spröt som den använder för att sila fram ätbara småpartiklar från vattnet den skummar av. Plötsligt kommer en ägretthäger flygande på låg höjd längs buskaget på andra sidan viken. Jag kompenserar blixtsnabbt kameran som själv vill att det stora gröna partiet i bakgrunden, och som upptar större del av bilden, ska bli rätt exponerat. Men utan min kompensering hade den kritvita fågeln då blivit kraftigt överexponerad. Men nu hann jag få några bilder där detaljerna i den vita fjäderdräkten syns. Fler fåglar lockas av det fiskrika vattnet, en fiskgjuse seglar på stela vingar in över den här delen av viken. Nu måste jag snabbt kompensera åt andra hållet eftersom automatiken tycker att den blå himlen, som dominerar bilden, ska ha en mellanblå färg. Men då blir fågeln svart utan detaljer. Gjusen sveper förbi på cirka femtio meters höjd men gör inga dyk, det är väl inga fiskar synliga just nu. När gjusen dragit vidare infinner sig en lugnare period och jag kan äntligen duka upp frukosten. Med bästa tänkbara utsikt.