Ännu en strålande morgon då jag är uppe med tuppen. Solen har precis brutit horisonten när jag kommer fram till den lilla ön i södra delen av skärgården. Förtöjer båten på den steniga insidan och tar mig upp på toppen. De släta hällarna är på sina ställen brutalt spräckta, de bär spår av den stenbrytning som pågick här för cirka hundra år sedan. Idag nyttjar jag en upphuggen hylla som sittplats där jag bekvämt spanar av området. Som vid en första anblick verkar helt tömt på fågel. Långt ifrån den intensitet som våren bjuder på. Men med lite tålamod och uppmärksamhet hittar jag både ejder, storskrake, häger och storskarv. Snett bort till höger ligger Tärnö, skärgårdens yttersta och tillika största ö. Med sin v-form fungerar den som ett skydd för sydliga stormar åt de mindre öarna innanför. Från min position till Tärnös sydspets är det drygt tre kilometer och där, uppe på en stort stenblock, hittar jag en liten prick i kikaren. Med ordentligt stöd kan jag uppfatta en brun nyans och tillsammans med storlek och den lätt framåtlutade formen förstår jag att det är en havsörn. Han sitter där som en sista utpost och spejar ut över havet. Även om jag inte kan se några detaljer alls känns scenen mäktig.
Fortsätter färden ut till ett par låga skär där jag hittar några mindre vadare som rör sig fram och tillbaka längs vattenlinjen. Även en sädesärla trippar omkring på de hala klipporna. Försöker manövrera båten så att jag kan få ta några bilder på dem vilket inte är det lättaste. Nästan omöjligt är det också att få en rak horisont när den kommer med i bilden. Tur är det då att det går att justera efteråt. Färden går vidare och jag fotograferar en startande storskrake och några storskarvar, eller ålakråkor som den lokala benämningen på de är. De sitter ofta på en sten med vingarna utsträckta för att torka dem vilket ser lite roligt ut.
Solen värmer nu skönt och jag hamnar efter en rundtur på ett litet ytterskär en bit österut. Här finns en ficka på norrsidan med perfekt storlek för en liten båt, åtminstone när det är högvatten. Så jag ”parkerar” där och går upp på det lilla skäret. Sätter mig längst ut och njuter av morgonen. Solgasset i havet, den fria horisonten och vågskvalpet mot klipporna. Inget annat än naturliga ljud. Färjan från Litauen som passerar långt där ute hör jag inget från. Några trutar och ett par skorskarvar flyger strax utanför skäret. Så en tung flykt från en fågel på väg västerut. En havsörn. En bra bit ut. Men vad gör den där ute? Knappast letar den efter mat på det öppna havet. Kanske en örn på väg mot nya jaktmarker neråt Skånekusten?
En diskret vissling från en strandpipare gör mig uppmärksam på fåglar lite närmre mig. Den sitter på en liten sten utanför skäret men drar norrut när jag reser mig för att komma ännu närmre. Jag tänker liknande, att dra norrut och styra kosan mot hemmahamnen.
Bläddra bland bilderna på ännu en större strandpipare, en drillsnäppa, en kärrsnäppa, en ung sädesärla, en storskrakhona, en storskarv och en gammal havsörn
En extra bonusbild på min snygga ”parkeringsplats”:
