Hägern är en stor fågel man främst ser vid våtmarker där den lever av fisk och andra smådjur. Under häckningen är det en social fågel som har sina bon tätt placerade i en koloni, oftast högt uppe i en träddunge. Här i skärgården finner man dess kolonier i täta buskage på låga mindre öar. Under jakten på byte är de däremot gärna ensamma. De står på en sten eller i grunt vatten alldeles stilla och väntar på att fisk ska simma förbi. Då hugger de blixtsnabbt och med den stora näbben fångar de bytet som sväljs helt. Vilket kan se lite märkligt ut när det är en stor fisk de fått tag på.
Idag börjar jag på en kobbe med sikt över öppet hav och nästa skärgård österut i fonden. Då det är glest mellan fåglarna har jag idag tagit med mig tubkikaren som gör att jag även kan hitta de fåglar som befinner sig på längre avstånd. Soluppgången den här morgonen är orange, det är vindstilla och inte ett moln på himmeln. Skarvarna har samling på ett litet skär långt ut i havet, där har de bra sikt åt alla håll och kan upptäcka faror i god tid. Deras största fiende är havsörnen och den kan omöjligt smyga sig på dem därute. Förra veckan identifierade jag nätt och jämt en sittande havsörn på tre kilometers håll med handkikaren. Idag har jag inga problem att hitta två stycken på skären österut. Kollar med kartan på telefonen, jo det är mer än fem kilometer dit. Men så sitter de som stenstatyer högt upp på skären i siluett mot himmeln. Kanske har de övernattat där. De vill också känna sig trygga med fri sikt runt om för att tidigt upptäcka sin fiende, människan.
En halvtimme efter soluppgången väller plötsligt dimma ut över skärgården. En efter en försvinner öarna i tjockan. Då jag snart inte lär ha någon nytta av en kikare återvänder jag till båten och försöker lista ut hur och var dimman kommer att utvecklas. Att fotografera med dimma som bakgrund kan ge effektfulla bilder men man behöver komma ännu närmre fåglarna än vanligt för att få skärpa på dem. Jag åker runt i skärgården en stund och ser att dimman hela tiden förändras. Nu verkar det som att det börjar lätta inåt fastlandet så jag åker norrut. Mellan två öar finns ett grunt sund med sandbotten som ibland lockar till sig spännande fåglar och jag gör en gir så att jag kommer in i sundet rakt norrifrån. Mitt i sundet finns ett litet stenparti och på stenarna står en häger. På den nästan spegelblanka ytan där både sten och häger reflekteras, och med dimman i bakgrunden, ser det nästan ut som en hägring. Kameran ligger alltid beredd på durken så jag tar snabbt upp den och tar några bilder på scenen framför mig samtidigt som båten driver närmare. Hägern tittar sig om några gånger men bestämmer sig för att flytta ut till ett säkrare ställe. Själv drar jag upp båten på stranden och sätter mig för att njuta av både miljön och en andra frukost.
Bläddra bland fler bilder på hägern:
Extra bonusbild på soluppgången från kobben:
