v1 – Bistert men vackert

I dalen ligger det halvmeter höga drivor av lössnö, ovanpå lika mycket hårdare packad snö. Vi mer pulsar än åker skidor, de breda fjällskidorna till trots. Vi bestämmer oss för att gå uppför den närmaste fjällsluttningen. Där har gårdagens hårda vind sopat bort nysnön men framför allt behöver vi jobba för att få upp värme. Det är en solig men mycket kall dag, termometern visade minus tjugoen grader när vi lämnade stugan. Men trots att gårdagen bara bjöd på femton minus känns det trots allt lite mindre kallt idag när vi slipper vinden. Väl uppe på första platån unnar vi oss lite vila och beundrar utsikten. Vartenda träd på fjället är en unik snöskulptur och skiftar dessutom i utseende beroende på från vilket håll man betraktar det och varifrån ljuset kommer.

Vi stretar vidare uppåt via en svag dalgång och når till slut toppen av fjället. Ny paus och den här gången ser vi ända in i Norge, det solbelysta och snöklädda Trysilfjället ligger där omgiven av lägre och mörkare skogsmarker. Nu glider vi ner på andra sidan fjället men stannar då och då för att ta in fler synintryck och knäppa några bilder. Snart ser vi den lilla raststugan nere i den högt belägna dalen mellan fjället vi gått över och nästa. Vi följer leden den sista biten dit. Väl framme beslutar vi oss för att överge vår ursprungliga plan att starta en brasa i kaminen där inne. Där är det nämligen lika kallt som utanför och elden lär inte hinna skapa någon värme åt oss medan vi fikar. Istället tar vi ut en bänk och sätter oss med ryggen mot kortsidan i riktning mot solen. Trots att klockan är tolv så har den precis orkat upp över fjället vi nyss gick över och lär snart gå ner bakom det igen. Vi inbillar oss dock att dess strålar värmer, åtminstone lite grann. Det är fridfullt att sitta och njuta av miljön och lugnet här uppe. Tänker på vilken skillnad det är mot nere i Lindvallen, mindre än en mil bort. Där tusentals människor trängs på väg mellan skidliften och restaurangen. Men de flesta där njuter säkert av den vackra dagen precis som vi, fast på ett annat sätt.

Även om det är skönt att sitta där så försvinner sakta men säkert den inre värme vi arbetat upp på vägen hit. Så vi spänner på oss skidorna och hittar en mysig löpa genom en av fjällets raviner. Vi ser färska spår av hare och ripa och de nedersta bara grenarna på de annars snötyngda björkarna visar var de mumsat i sig skott. Undrar hur många björkskott en ripa eller hare måste få i sig en sådan här kall dag för att överleva? Strax innan slutet på ravinen stöter vi också upp en ripa som med sin raka och pilsnabba flykt försvinner upp bland fjällbjörkarna. Själv börjar vi tänka på våfflorna med hjortronsylt och grädde som väntar i stugan.

Följ med på gårdagens blåsiga tur där det tidigare skidspåret ligget begravt under en meter snö:

Och i dagens lugnare men kyligare väder. Det är inte lätt att vara träd på vintern när man står på toppen…