v11 – Vårfåglar

Meteorologen har lovat vårsol och många plusgrader idag. Jag låter mig dock inte förledas, jag vet att morgnarna fortfarande är riktigt kalla och har klätt mig därefter. När jag nu rullar ner till parkeringen möts jag av en härlig vy när solen precis går upp på andra sidan viken. Jag kliver ur bilen och börjar med att försöka höra våren. Det är inte som en morgon i maj precis men avlägset hörs kacklet från en grågås och svagt även svanesång, alltså sångsvanens stämningsfulla sång. Knölsvanen sjunger inte, däremot har den ett kraftigt vingljud när den flyger. Det är alltså lätt att skilja dem åt när de flyger.

Två av de tidiga vårfåglarna är alltså avprickade innan jag hunnit lämna parkeringen. Tur är väl det, naturen i övrigt bjuder inte på så många vårtecken. Marken är frusen, vattnet isbelagt och växterna går i en gulbrun färgskala. Jag vandrar stigen mot viken och halvvägs ut blir jag hängande i steget. Var det inte…? Jo, där kom det igen. Ljudet av en sånglärka. Inte en sång men väl en kort drill. Härligt, kanske den främsta vårfågeln bygger på den fina vårstämningen. Redan här kunde jag ha vänt och ändå varit nöjd med dagen. Men jag fortsätter naturligtvis. Viker av till vänster på vallen och följer den norrut. På åkrarna ser jag spridda gåsflockar, förutom grågås och kanadagås även bläsgås. Gulsparven har funnits här hela vintern men det är först nu som jag hör den sjunga sin sjustaviga vårhälsning från området som kallas stenarna. Fortsätter vidare bort och utanför ”rastis” hittar jag nya vårfåglar. Uppe i toppen på en pil sitter en liten flock starar och trycker, det ser ut som om de fryser. På strandängen hitom träden står ett gäng gräsänder och strax intill ett tjugotal nyanlända tofsvipor. De letar mat i den hårda marken. Ibland tar några av viporna till vingarna och framför sin fladdrande vårflykt med det karakteristiska flöjtandet.

Följer stigen österut, noterar en spelflygande ringduva och lite senare hör jag också en skogsduvas hoande. Kommer till slut till det stora fågeltornet där jag klättrar upp. Härifrån har jag fin utblick över hela viken som fortfarande är isbelagd, endast ett litet område vid bäckutflödet är öppet. Två hägrar står alldeles stilla vid strandkanten och nu kommer en större plog med sädgäss flygande rakt emot och sen över mig. Flocken följs av flera plogar som alla är på väg norrut. De kommer fortsätta uppåt landet så länge de hittar barmark med mat och gärna öppna vattendrag att övernatta i. Våg efter våg fortsätter att välla in och det ger betydligt mer vårkänsla än dagens temperatur. Tur att det inte blåser för då hade det varit tufft att stå här uppe. Dukar upp min andrafrukost uppe i tornet men innan jag hinner hugga in så hittar jag en varfågel. Måste självklart först kolla in den där den sitter och spanar från toppen på en buske med utsikt över norra strandängen. Däremot går det sedan alldeles utmärkt att fika samtidigt som både grönfink och gröngöling hörs strax norr om tornet. På vägen tillbaka har nu några sånglärkor kommit igång och sjunger samtidigt som de står med fladdrande vingar som en ängel uppe mot himlen. Sakta sjunker en av dem ned och landar på en stängselstolpe för att vila. Då passar jag på att ta en bild på den.

Bläddra bland bonusbilder på fler vårfåglar. En plog med sädgäss, grågås, häger och gräsand.