Regnet fortsätter. Tror aldrig jag upplevt en höst med tråkigare väder. I över två månader har det bara varit enstaka soldagar, annars mest tunga moln och mörka dagar. Inget fotograferingsväder idag heller så istället sitter jag och bläddrar i bildarkivet. Mycket bilder är det och många som inte fått någon plats i ”Veckans Bild”. Jodå, tidigare i år visade sig solen ofta och jag fastnar lite extra för en fin morgon jag tillbringade på stranden på en ö i Blekinge skärgård. Härliga minnen väcks till liv och jag känner nästan doften av tång.
Kvällen innan hade jag varit där ute och rekognoserat. Hittade en fin liten udde av klapperstenar och monterade upp mitt gömsle invid en nyponbuske strax innanför. Mellan gömslet och strandens slipade stenar låg en bank med torkad tång som blåst upp under någon dag med högre vattenstånd. Då udden pekar rakt västerut får jag den uppgående solen i ryggen konstaterade fotografen och tänkte att det kanske kan bli en spännande morgon här. Steg därför upp tidigt och återvände ut till ön i mörkret. La till vid en av militärens gamla bryggor på andra sidan viken och tog mig utan överraskningar till min udde. Inväntade sen ljuset där jag satt bekvämt i min Brasse-stol i gömslet. En drillsnäppa blev den första fågeln att besöka udden. Provade olika stenar längs vattnet där den på sitt karakteristiska sätt knixade på stjärten när den spanade av stranden efter godsaker. Solen går upp när en knölsvan kommer simmande från vänster inifrån viken. När svanen rundar udden möter den morgonens första solstrålar och den vita fjäderdräkten får en gyllene ton. Sen blir det lugnt ett tag.
Har haft min uppmärksamhet riktad på vattnet utanför så jag märker först inte att en stare landat på den torra tången utanför gömslet. Så här års blänker de grönskimrande fjädrarna på bröst och nacke och de bronsfärgade kanterna på ving- och stjärtpennorna ger den annars svarta fågeln ett brokigt intryck. I alla fall på så här nära håll. Den letar tydligen material till sitt bo för den plockar åt sig fågeldun som fastnat där. Med näbben full flyger den sedan inåt ön men återvänder ett par gånger för att hämta mer.
En guding, alltså en ejderhane, är nästa fågel som dyker upp i vattnet utanför. Den simmar bitvis med huvudet under vattenytan för att leta mat på botten men tittar lite förstulet åt mitt håll när den passerar. Strax senare kommer en vacker gravand simmande från andra hållet, även det en hanne som känns igen på den kraftiga knölen på den röda näbbens ovansida. I övrigt ser honorna ut på exakt samma sätt. Längre ut på fjärden hör jag fisktärnor och gråtrutar som häckar på mindre öar en bit bort, men ingen av dem kommer åt mitt håll. Det gör däremot en ensam storskrakhona som nu simmar förbi udden. Ser lite rolig ut med sina spretande nackfjädrar. Den sista fågeln som gör mig sällskap den här morgonen är en skrattmås. Den letar mat i tångbältet utanför stranden. Flaxande håller den sig i luften strax ovan vattenytan. Då och då dyker den ner och kommer upp med något i näbben. Oftast vad som ser ut som en tångräka men när måsen fångat en liten fisk landar den på stranden och jonglerar med bytet ett tag innan den åker ner i magen på måsen.
Bläddra bland fler bilder på staren:
Och några bonusbilder på andra fåglar som besökte min udde. Knölsvan, Ejder, Gravand, Storskrake och Skrattmås.
