Snön faller utanför fönstret på stugan i Sälen. Jättestora flingor. Härligt, nu bygger det på det lilla snötäcke som nätt och jämt täckte marken tidigare. Och träden skrudas i en vacker vit och ren dräkt. Vi bestämmer oss för att ta en promenad upp på fjället efter lunch. Till dess sitter jag och plockar lite bland bilder jag tagit tidigare men som jag ännu inte ”framkallat” i det digitala mörkrummet. Det är från en fågelmatning strax norr om Västerås en kylig morgon. Den färgstarka gulsparven lyste som en gammaldags lampa där den satt i det delvis snötäckta buskaget. Sparven satt länge där och kurade, var lite mer försiktig än mesarna som hela tiden flög mellan skyddet i buskarna och fågelbordet fyllt med solroskärnor. Blåmes, entita och talgoxe mellanlandade alla på samma rimfrostbeklädda gren på väg till maten. Även en domherre, en hona, utnyttjade samma gren och jag ser att bilderna blev nästan skrattretande lika.
Nu har snöfallet upphört och vi pulsar uppför i den lätta snön. Solen bryter nästan igenom och av alla iskristaller i den fuktiga luften bildas en effektfull haloring runt solen. Nästan som en regnbåge fast cirkelrund. Vi kommer upp till leden där kryssen belagda med snö knappt syns. Bestämmer oss för att följa leden bort till nästa stugby där vi kan ta oss ner. Plötsligt korsas leden av stora spår. Konstaterar att en älg nyligen klivit över. Har sett älgar här uppe tidigare men alltid under barmarksäsongen, aldrig när snön kommit. Synd att vi inte fick se den men kul ändå. Några spår av ripa hittar vi senare men här på fjället är det alldeles tyst. Nysnön dämpar effektivt alla ljud.
Ny dag och nu med klarblå himmel. Jag bestämmer mig för att prova skidorna. Det blir premiär för säsongen. Första backen är tuff, skidorna sjunker ner i den tre decimeter tjocka lösa nysnön och jag får inget fäste. Efter mer pulsande än skidåkning kommer jag upp på första höjden. Miljön tar nästan andan ur en. Det är som ett julkort och jag tar ideligen upp kameran för alla nya motiv som hela tiden dyker upp. Stöter på en gammeltall, förkrympt men med tjock stam och kraftig men låg krona. Säkert har den ursprungliga toppen knäckts en vinter för länge sedan och tvingat trädet att växa på bredden. Beundrar den vördnadsfullt och undrar hur det såg ut här när den var ett litet skott, kanske för ett par hundra år sedan. Tar mig vidare fram till den grunda men vackra ravinen, här slutar den glesa fjällskogen och kalfjället ligger framför mig. Enstaka träd men nere i en dal en tät liten skog av högväxta granar. Hade nästan glömt hur vackert det kunde vara.
Några bonusfåglar som besökte matbordet och som mellanlandade på samma gren. Blåmes, Domherre (hona), Entita och Talgoxe.
Första riktiga snöfallet i Sälen:
Nästa dag med strålande sol:
