Vi är på väg mot ett nytt försök på myren. För några veckor sedan satt jag där och fotade havsörnar i en natur med färgsprakande höstfärger. Oavsett vad som eventuellt dyker upp idag så blir det definitivt inte i höstfärger. Biltermometern visar minus elva och rimfrosten glimmar i billyktornas sken. Kommer lyckligt fram till skogsvägens slut och parkerar strax intill. Idag behöver vi inte släpa ut någon mat på myren då en hel hjort lades ut igår. Istället lastar vi vår utrustning i pulkan som går lätt att dra på den frusna marken. Väl ute på myren känns det ännu kallare men vandringen håller oss varma. Når gömslet och ställer in den vanliga koden på kombinationslåset. Som inte går upp! En lätt panik sprider sig i kroppen efter tre försök. Tills min vän föreslår att jag kanske vänt låset och slår in koden baklänges. Brilliant. Lättade kommer vi in och kan dra igång kaminen innan vi går ut för att inspektera lockbetet. Det mesta som lagts ut tidigare är stelfruset men hjorten är fortfarande mjuk. Vi snittar upp den lite för att underlätta för våra matgäster innan vi drar oss in där temperaturen möjligen har stigit någon grad. Ytterkläderna på alltså. Vi hjälps åt med att montera utrustningen och slår oss ner för att invänta gryningen.
Den vackra rosa morgonrodnaden i öster sprider sig över himlen. Några korpar flyger förbi men vågar sig inte ner. Vi spanar regelbundet av trädtopparna mot horisonten. Så hittar vi en kraftig siluett i en tall. Ser ut som en havsörn på formen. Så kommer ännu en stor fågel med tung flykt in från norr, definitivt en havsörn, som slår sig ner i en annan trädtopp. En efter en kommer de in men sitter avvaktande runt myren. De har säkert koll på vad som finns där men vågar sig inte ner. En av siluetterna ger ett lite slankare intryck och när den vrider huvudet i siluett ser vi att näbben är klenare. Alltså en kungsörn. De brukar vara djärvast och våga sig fram först. Vi hoppas att det ska bli så och håller både andan och tummarna. Länge…
Till slut lättar den från sitt träd och med en glidflykt landar den en bit ut på myren. I sin gyllenbruna fjäderdräkt lyser örnen verkligen där den står i den vita rimfrosten. Går så långsamt emot oss, eller snarare är det väl maten som lockar och som den är på väg mot. Stannar upp ibland och ser sig runt. Jag är övertygad om att den ska välja hjorten men icke, den stelfrusna räven blir målet. Eftersom den ligger närmast gömslet kommer vi örnen riktigt nära. Ser att den är ringmärkt, blå ring på höger tars och röd på vänster. Kan det vara… ? Jag tar några närbilder, förstorar dem i kameran och kan avläsa några tecken. Jo, det är en gammal bekant. Ringmärkt som bounge 2018 sågs den på myren första gången vintern 20/21, alltså under dess tredje vinter. Själv fotograferade jag den här vintern efter, förrförra vinter och förra vintern. Och har nu nöjet att återse den, under dess åttonde vinter. Häftigt att kunna följa en och samma individ under så lång tid. Född i Småland har vi döpt den till Emil. Tror dock inte att örnen blivit sin hembygd trogen för då skulle han med all sannolikhet inte sökt sig norrut på vintern. Istället har han förmodligen hittat en partner och följt med henne till våra trakter. Kanske häckar de i närheten? Spännande tanke. Med sin starka näbb får han loss små bitar från räven men knappast så han blir mätt. Nu får han syn på hjorten och vandrar över till den. Det köttet verkar betydligt mer lättätet och örnen håller på där ett tag. Flyger efter en halvtimme upp och sätter sig i ett torrt träd strax intill. Mätt putsar han näbb och klor. Ser sig runt, tar till vingarna och flyger iväg i en båge över myren innan den försvinner ut till höger.
Vi kan slappna av, ta en sen frukost och studera fågellivet strax utanför gömslet. Gråspetten gör en kort visit även idag och både flocken med grönfinkar och paret större hackspett frekventerar mataren. Korparna gör korta besök på det utlagda köttet men inga havsörnar. Vi ser flera individer flyga över myren, ibland sitter de en stund i en martall eller på marken i bortre änden av myren men ingen vågar sig ner i det fina ljuset. Först när solen håller på att gå ner får vi åter besök av en stor fågel. Emil har återkommit för en kvällsbit.
Bläddra bland bonusbilder på Emil:
