v47 – Tidigt möte i gläntan

Idag är det premiär i duvhöksgömslet för säsongen. Vi har lagt ut höns här under några veckor och med tanke på matåtgången verkar utfodringen vara populär även i år. Det är några minusgrader och alldeles kolsvart när jag parkerar bilen vid skogsvägen. Tar mig vant ut längs stigen med hjälp av pannlampan. Väl framme i gläntan lägger jag upp en ny höna för höken och småfåglarna får en rejäl laddning av solroskärnor och jordnötter, de senare krossade. Det är för att fåglarna ska sitta och picka i sig småbitar i stället för att norpa en hel nöt och sen flyga iväg utom räckhåll från min kamera. Kryper in i gömslet, slår på kaminen och monterar upp kameran innan jag släcker lampan.

Vi har inte fått upp någon gardin för fönstret i år så jag sitter i mörkret och inväntar gryningen. Tidigare gånger har höken kommit först på eftermiddagen så det kan bli en lång väntan. Nu börjar jag kunna urskilja matbordet och… Men vad är det för skugga som sitter där. Inte kan väl höken ha kommit redan? Kanske ugglan vi haft som nattgäst vid flera tillfällen? Jag letar på kikaren som förutom förstoringen även förstärker ljuset en aning. Jo, minsann är det inte en duvhök som sitter där. För tidigt för att fotograferas så jag nöjer mig med att följa dess göranden. Han rör inte den nya hönan utan plockar bland de små köttben vi lagt ut tidigare. Växlar mellan att ta sig en tugga och att bevaka omgivningen. Långsamt blir det ljusare. Man skulle kanske prova att ta några bilder i alla fall. Ställer in exponeringstiden för rådande ljus, en tid som blir väldigt lång. Tar några provbilder. När höken äter eller rör sig på annat sätt blir det bara sudd. Som tur är står den däremellan helt blickstill, till exempel när den spanar efter faror. Då passar jag på och lyckas få lite skarpa bilder. I takt med det stigande ljuset kan jag successivt öka tiderna och få ytterligare lite bättre resultat. Så verkar den mätt, den har nu ätit i tre kvart, och tar till vingarna och försvinner in i skogen.

Kanske kommer den, eller någon annan hök, tillbaka senare. Tar själv en frukost och börjar studera småfåglarna framför gömslet. Mesar flyger i skytteltrafik mellan matbordet och det skyddande buskaget till vänster om mig. Blåmes, talgoxe och svartmes noterar jag. Hör så domherrens vissling och strax landar en röd hanne framför gömslet. Och så två beigefärgade honor. De är lite större än mesarna och tar sig friheten att välja bästa platsen. Plötsligt dyker det upp en färgglad fågel, en steglits. Kul. Den har jag aldrig haft här ute i skogen förut. Brukar hitta den i lite mer öppna landskap och även i städernas utkanter. Nåja, det är inte jättelångt bort till jordbruksmark härifrån. En bofinkshona tränger sig fram i kön till maten. De allra flesta av våra bofinkar har lämnat landet för vintern men några trotsar kylan och försöker överleva här trots allt. Kanske drar de söderut om det blir en sträng vinter.

Förmiddagen passerar och jag tar en lunch i gömslet. Vänder så åter blicken mot foderplatsen längre bort i gläntan. Ingen hök har återkommit. Istället frekventeras den framförallt av nötskrikor. Det ser lite roligt ut när en nötskrika blir upprörd och reser fjädrarna på huvudet, ungefär som man föreställer sig en indianhövning. Även ett par skator, som är renhållningsfåglar, dyker upp och plockar bland rester från tidigare utlagda höns. En ormvråk svävar över gläntan, slår sig ner i en grantopp där den sitter och betraktar den utlagda maten. Jamar med jämna mellanrum men vågar sig inte ner utan försvinner efter ett tag. Eftermiddagen förflyter utan några mer spännande besök och när skymningen kommer plockar jag ihop och smyger bort från gläntan. Trots allt nöjd med dagen.