v04 – I djup snö till gläntan

Efter en spännande sträcka på oplogad snöväg i mörkret når vi fram till traktorvägen där vi brukar ställa bilen. Nästa utmaning tornar upp sig. Stora träd har fallit i senaste stormen och blockerar vår vanliga stig. I pannlampornas sken letar vi oss ut i skogen för att ta oss runt hindret och hamnar i halvmeter djup snö. Tillsammans med vår tunga utrustning och annan packning blir det tungt och vi kommer dessutom lite ur kurs. Framme vid hygget försöker vi lokalisera oss, tar ny kurs och halvvägs över den öppna ytan hittar vi den nästan igenblåsta stigen. Så småningom kommer vi till gläntan och riggar våra medhavda lockbeten till rovfåglarna. Fyller på med ett par kilo frön till småfåglarna innan vi sätter oss i gömslet och inväntar gryningen.

I det första svaga ljuset ser vi plötsligt en duvhök som landar i snön bredvid åteln. Ser sig spänt och lite nervöst omkring. Plockar sen fjädrar från den döda hönan. Ny spaning av omgivningen. Börjar så äta med frenesi så att det står härliga till. Som pågår under det att ljuset långsamt blir bättre. Jag provar att ta några bilder på den fina rovfågeln. Det är en hanne vilket syns på den stora och tydliga kindfläcken. Plötsligt stelnar höken till. Stirrar på en punkt bakom oss. Så kommer en annan hök inflygande och den första höken kastar sig brådstörtat iväg och försvinner som en pil in i skogen. Den nya höken tar över matbordet och fortsätter att avverka hönan. Den här gången en hona med lite otydligare fläck bakom ögat och bredare ögonbrynssträck. Den ser också lite större och kraftigare ut. En halvtimme går och så hoppar höken upp i drivan bredvid. Den sjunker ner i den mjuka snön. Är väl tung av all mat den stoppat i sig. Krävan på bröstet ser full ut, den putar i alla fall ut betänkligt. Men inte mer än att den ser ut att flyga obehindrat när den ger sig iväg.

Nu riktas istället vår uppmärksamhet på alla de småfåglar som hittat till våra utlagda fröer. Mesar, nötväckor, nötskrikor, domherrar, gulsparvar och en och annan steglits. Alla är de framme och plockar åt sig av fröerna. Ibland sitter de och knaprar i sig på plats men oftast flyger de med fröet i näbben till en tät buske eller någon annan säker plats. Med jämna mellanrum försvinner dock hela flocken som en svirrande stor flock utan att vi ser anledningen. Visst kan det ha varit en förbiflygande sparvhök som skrämt dem men jag tror att de flesta gångerna är det falskt alarm. De återvänder i alla fall ganska snart tillbaka. Som vanligt är de väldigt snabba och i det dämpade ljuset blir det många suddiga bilder. När dagens närmar sig sitt slut har vi i alla fall lyckats porträttera de flesta av våra gäster och kan nöjda pulsa tillbaka till bilen.