v23 – Flytande fågelbon

Målet med dagens utflykt är skäggdoppingar. Jag hoppas att de fått ut sina ungar som i så fall rider på mammas rygg. En klassisk bild på den här fågelarten som jag saknar. Solen är på väg upp när jag kommer fram till våtmarken. Rör mig försiktigt mot den första dammen och spanar av den med kikaren. Där ute på en grupp med näckrosblad ligger en skäggdopping,en hona, på ett bo de flätat ihop av växtdelar. Det ligger alltså och flyter därute, förmodligen säkrare mot landlevande rovdjur än om boet låg vid stranden. Jag sätter mig ner en bit från strandkanten för att hon ska kunna vänja sig vid mig. Hon ligger stilla, ibland drar hon upp ett strå för att rätta till en obefintlig ojämnhet i bokanten. Jag spanar efter något litet huvud som skulle sticka ut under henne men ser inget. Sätter mig lite bekvämt i avvaktande på att något ska hända. Med jämna mellanrum flyttar jag mig ett stycke närmre stranden samtidigt som jag ger akt på skäggdoppingen för att se att hon inte tycker att jag kommer för nära.

Plötsligt kommer en sothöna simmande längs kanten, alldeles utanför mig. Hon fortsätter ut till näckrosbladen, kravlar sig upp på en liten förhöjning vid den närmsta kanten och lägger sig tillrätta. Ah, det var alltså också ett flytande fågelbo. Nu kommer en till sothöna, med all sannolikhet hennes partner. De hjälps åt att bygga vidare på boet men jag kan inte se om det ligger några ägg i det. När ett viggpar simmar förbi tycker den ena sothönan att de kommit innanför deras ”comfort zone” för den gör ett utfall mot dem. Viggarna verkar snabbt ta beslutet att här är ”det är bättre att flytta än att illa fäkta” för de tar till vingarna.

Nu ser jag skäggdoppshannen en bit ut i dammen. Ligger där och spanar. Så dyker den och är under vattnet en god stund. Tills den plötsligt dyker upp bland näckrosbladen, alldeles intill honan som fortsatt ruvar på äggen. Hannen, som har större tofs på huvudet, rör sig runt boet och verkar bara vilja göra henne sällskap. Så reser honan på sig och glider ner i vattnet. Hannen äntrar boet och lägger sig över äggen jag nu skymtar. Vaktavlösning alltså. Honan dyker ner under ytan, säkert för att att få i sig lite mat efter morgonens ruvningspass. Själv märker jag att morgonen gått fort och att magen kurrar. Plockar därför fram min egen matsäck för att råda bot på det. Runt mig fortsätter områdets andra fåglar att sjunga in våren och därmed säsongens häckningssäsong. Det blev inga bilder på skäggdopping med ungar men jag är nöjd med morgonen ändå.