Brushanen är en av de få vadarna som har ett riktigt spel i samband med häckningen på våren. Hannarna har då en spektakulär praktdräkt med stora örontofsar och halskragar i olika färger. Hannen kråmar sig inför en utvald hona och slåss med andra hannar om henne, till skillnad från de flesta andra fågelspel är dock detta utan några som helst läten. Under resten av året är dock dräkten mycket mer anonym.
Då jag sätter mig i bilen är det fortfarande helt mörkt men när jag anländer till den grunda men ganska stora sjön i Svartådalen syns gryningen i öster. Sjösätter kanoten i skumrasket, lastar den och paddlar långsamt ut över den spegelblanka sjön där en lätt dimma ligger. Tranorna som övernattat där lättar trumpetande och jag hör också en stor flock med gäss som ligger en bit ut i sjön. Strax utanför inloppet till sjön har vi förankrat ett flytande gömsle som jag äntrar, stuvar in packningen och kamouflerar kanoten för att fåglarna inte ska fatta några misstankar. Medan jag gör utrustningen i ordning vaknar sjön utanför och solen stiger sakta upp över horisonten. Plötsligt landar en brushane på en mindre revel strax utanför, han står en lång stund och tittar sig lite misstänksamt omkring innan den börjar peta med näbben i dyn för att hitta något ätbart. Morgonsolen färgar hans fjäderdräkt gyllene och jag får några stämningsfulla bilder. När brushanen efter en timme lämnar platsen blir det ganska lugnt så jag passar på att ta en frukost. Senare får jag påhälsning av både brun kärrhök och fiskgjuse, bläsänderna verkar däremot hitta bättre med mat lite längre ut på sjön bland stora näckrosbestånd. Nöjd ändå paddlar jag mot stranden vid lunchtid.
Bläddra bland bonusbilder
