Fullmånen har vandrat upp en bit på himlavalvet där den trängs med miljoner stjärnor. Med skidorna fastspända stakar jag mig uppåt fjället. Upptäcker snart att pannlampan är helt överflödig, månljuset är så starkt att jag inte har några problem att skida i terrängen och att hitta vägen.
Jag kan även se spåret av haren som skuttat längs bäckfåran på jakt efter mat. Igår följde jag bäcken lite längre ner på myren och hade turen att korsa ett lodjursspår. Jag började då att följa spåret och efter ett tag såg jag hur den vid ett par tillfällen dykt ner i snön på jakt efter sorkar. Lite senare hittade jag en lega där jag ser att den tillbringat en bra stund, utrymmet under en gran ser nästan ut som en koja och man kan tro att den tyckte att det var mysigt att vara där.
Jag fortsätter uppåt, kommer över trädgränsen och blir stående där en stund för att beundrar det fantastiska månlandskapet framför mig. Det är alldeles tyst och mäktigt. Dags att plocka fram kameran. Även om jag tycker att det är ljust så tycker inte den det så jag får improvisera ett stativ åt den för att kunna ta skarpa bilder med långa slutartider. Jag fortsätter och hittar lite olika motiv bland snöformationerna innan jag blir tvungen att fortsätta för att inte bli för frusen. Imorgon väntar ännu en solig dag på fjället.
Bläddra bland bonusbilder