Vid sjutiden på kvällen kommer jag fram till sovkojan vid myrkanten, det är en stilla och fin kväll. Jag ser att fiskgjuseparet har återvänt från Afrika, de sitter i den vanliga torrakan i södra änden av myren. Det är ovanligt vattensjuk här i år så stövlarna kommer väl till pass när jag monterar upp det lilla tältgömslet där jag hoppas få uppleva orrspelet på nära håll imorgon bitti. Med det fixat installerar jag mig i sovkojan, tänder några ljus och startar kaminen innan jag tar en kvällsfika. Innan jag kryper ner i sovsäcken ställer jag mig en stund utanför kojan, tittar på stjärnhimmeln och njuter av stillheten och tystnaden.
Halv fyra ringer väckarklockan, jag hoppar i stövlarna och tar på mig dunjackan innan jag går ut. Det är fortfarande riktigt mörkt och långt borta kan jag höra en pärluggla som ropar. Tänder pannlampan och tar mig ut till tältgömslet över frostiga tuvor, det ligger en tunn isskorpa på vattnet. Sitter alldeles stilla och lyssnar på nattens ljud, jag hör en skogssnäppa som flyger över myren, en storloms klagan på håll och strax senare den vasslevande rördrommens tutande. Det är drygt en halvmil till närmaste sjö med vass! Kvart över fyra är klockan när jag hör den första tuppen landa utanför och så, fem minuter senare, sätter spelet igång som på en given signal. Efter nattens svaga läten blir det intensiva bubblandet från cirka 40 tupparna nästan öronbedövande, trots att jag sitter cirka 100 meter från spelets centrum. Det är fortfarande mörkt så första timmen är det bara att lyssna och njuta av upplevelsen. Jag tittar försiktigt ut genom gluggen och ser att tupparna är utspridda över myren, en del sitter ensamma medan andra har parat ihop sig för att utmana varandra. De står mot varandra och munhuggs ett tag och rätt var det är så ryker de ihop så att fjädrarna ryker. Plötsligt blir de skrämda av något och hela flocken lättar men kommer tillbaka efter en stund för att fortsätta spelet, ibland landar en eller ett par tuppar lite närmre mitt gömsle så att jag kan ta lite bilder. På andra sidan myren ser jag hur en höna smyger omkring, ditlockad av alla tuppar. Den kraftigaste och mest blåskimrande av hannarna har störst chans att få komma till henne.
Kvart över sju flyger alla tuppar flyger iväg. Jag väntar på att de ska återvända men det verkar som att spelet är slut för dagen. Jag sitter kvar och det ger utdelning efter någon timme då en storspov plötsligt landar en bit bort på myren. Även en sånglärka låter sig fotograferas innan jag vid tiotiden återvänder till sovkojan. Sätter mig mot väggen på sydsidan och njuter av solens värme medan jag äter upp det sista ur matsäcken.
Bilden ovan är taget före soluppgång. Följ mötet mellan två tuppar då solen precis gått upp:
