Dvärgmåsen är vår minsta mås, ca 25 cm lång, och även en av de mindre förekommande. Här i Mellansverige är den om inte en raritet så åtminstone sällsynt. Den häckar i små kolonier gärna i träsk eller näringsrika sjöar och livnär sig på insekter som den ofta jagar och fångar i luften. Den är ungefär tecknad som en skrattmås men det svarta går längre ner i nacken och vingundersidorna är mörka. Om inte annat så känner man igen den på dess helt annorlunda flygsätt och speciella läte.
Jag sjösätter kanoten och paddlar ut mot det flytande gömsle som vi nyligen sjösatt och förankrat vid ett litet grund i norra delen av sjön. Den vackert rödgula himmeln i öster som tecknar sig i vikens spegelblanka yta skvallrar om att det inte är så långt kvar till soluppgången. Väl framme förtöjer jag kanoten på baksidan, lastar in utrustning och matsäcken och äntrar sedan själv gömslet som är stort och bekvämt. Fåglar som fanns utanför skrämde jag iväg när jag kom så nu får jag vänta en stund tills de glömt bort mig. Tur är då att dagens huvudattraktioner inte är lika misstänksamma som till exempel rovfåglar eller skogshöns så väntan blir inte så lång. Jag hör några dvärgmåsars trevliga läte på avstånd och just när solen bryter horisonten vågar sig ett par måsar ner på stenarna utanför gömslet. Tar några bilder i de första solstrålarnas ljus men konstaterar att trots det mjuka ljuset är det känsligt med exponeringen då kontrasten mellan det ljusa bröstet och den kolsvarta hättan är enormt stor, och värre lär det bli längre fram på dagen. Rätt var det är så flyger de iväg på en jaktrunda men när de återvänder till stenarna efter en stund sitter de gärna parvis och jag ser åtminstone tre par dvärgmåsar på det lilla grundet utanför. Vid flera tillfällen får jag bevittna hur vårkänslorna tar över och hannen hoppar upp och sätter sig på honans rygg. Inser då att det är hannen som har en lätt rosa anstrykning på bröstet medan honan är mer rent vit.
Jag tar morgonens bilder liggandes raklång på plattformen med kameran på lägsta nivå för att hamna på samma höjd som fåglarna men ställningen tar på både rygg och nacke så jag sätter mig nu upp på en stol och fotar lite flygande fågel som omväxling. Jag får också gott om tillfällen att studera det övriga fågellivet i viken. Skäggdoppingen som verkar ha revir i den närmaste viken kommer upp med en abborre i näbben som den med viss möda lyckas svälja. Även svarttärna och fisktärna nyttjar regelbundet grundet som viloplats och jag passar på att ta lite bilder på dem också liksom på en drillsnäppa som letar mat längs med stenarna. Svänger så kameran mot trädridån på andra sidan sjön och när jag maximerar förstoringen i kameran kan jag se att havsörnen sitter på kanten av det väldiga risboet. Jag kan också se att hon styckar ett byte och förstår att hon har kläckta ungar som nu får lite frukost, det är inte utan att man själv blir lite sugen. Klockan är tio och nöjd med dagens upplevelser glider jag sakta in mot stranden medan göken gal i väster, våren är nu definitivt här.
Bläddra bland bonusbilder:
