I takt med att bönderna har börjat med höstsådd har matbordet blivit mer och mer välfyllt för våra gäss. Vilket i sin tur har lett till att fler gäss överlever och de har blivit fler och fler, vilket inte alltid bönderna är så glada för. Den gås som har ökat mest är den vitkindade gåsen som vi nu på vissa platser kan se i tiotusentals på hösten, en sådan plats är Hjälstaviken som ligger strax öster om Enköping. Viken är snarare en sjö, en och en halv kilometer lång och knappt hälften så bred, som har förbindelse med Mälaren via den å som avvattnar sjön i söder. Runt sjön finns stora vassområden vilket gör det svårt att komma ända ner till vattenkanten, men ger samtidigt fåglarna där ett bra skydd.
Redan när jag kliver ur bilen, en halvtimme före soluppgång, hör jag sorlet från tusentals kacklande gäss. Jag vandrar stigen ut mot vikens västra sida och kan skymta stora flockar nere i de grundaste delarna av sjön. Plötsligt stiger ljudnivån markant och hela flocken lättar, det blir näst intill öronbedövande när de passerar tätt över mig. Förmodligen är det någon morgontidig havsörn som skrämt upp dem.
Fortsätter ut till strandkanten och klättrar upp i fågeltornet där jag har fin utsikt över både sjön och strandängarna. Förutom gäss är det också gott om tranor som undan för undan lättar från sina platser ute i sjön där de övernattat, långt från räv och andra faror, och nu beger sig ut till de omkringliggande åkrarna för att äta. Jag ser även en hel del änder i sjön, på de grunda bankarna går vadare och pickar, några hägrar står alldeles blick stilla på sitt sedvanliga sätt när de fiskar och i buskaget hör jag steglits. Det är lite svalt så här tidigt på morgonen så jag häller upp en kopp te för att värma mig. Solen bryter äntligen igenom de låga moln som legat i öster och direkt känns det lite varmare. Plötsligt lyfter en flock med krickor från den närmaste viken, en pilgrimsfalk sveper på låg höjd in från strandområdet och skapar oro bland fåglarna men han slår inget byte så länge jag kan se honom.
Jag vandrar sakta tillbaka över ängarna, på ett fält går en mindre flock med vitkindade gäss och betar. De verkar ganska obekymrade så jag provar med att närma mig dem lite försiktigt. Mot slutet ger ett dike lite skydd och jag följer det en bit och kan lägga mig med kameran vid fältets kant. Nu tittar några av gässen lite misstänksamt mot mitt håll men fortsätter efter en liten stund att beta och jag kan i lugn och ro fotografera gruppen.
Bläddra bland bonusbilder:
