Duvhöken är en medelstor men kraftig rovfågel som främst lever på fågel vilken den ofta fångar inne i skogen. Under jakten där behöver den kunna manövrera blixtsnabbt mellan träd eller grenar och har därför utrustats med korta vingar och långa stjärt. Fångar då gärna fåglar som nötskrika, kaja och andra i liknande storlek men honan, som är större än hannen, kan även ge sig på större byten som orre eller tjäder.
Natten är mörk och en markdimma ligger bitvis tät så jag kör försiktigt på väg upp genom Svartådalen. Dimman lättar lite när jag kommer in på den mindre grusvägen som tar mig långt in i skogen där jag parkerar i ett bestånd av höga granar. Kliver ur den varma och ombonade kupén, ut i mörkret. En månskära lyser dock ovan trädtopparna men i skogen är det beck svart, blir stilla stående i natten och insuper lugnet och tystnaden en stund. Tar sen på mig ryggsäcken och med min egen matsäck i ena handen och fåglarnas godis i andra letar jag mig fram längs den välbekanta stigen. Pannlampan hjälper mig och snart kommer jag fram till gläntan, hör att jag stöter upp några gräsänder som haft det lilla viltvattnet som sovplats. Lägger först ut en höna till höken och häller sen ut solroskärnor och jordnötter till småfåglarna innan jag kryper in i gömslet. Tänder några stearinljus och även om det inte är särskilt kallt startar jag kaminen, mest för att få bort imman på rutan. Monterar vant upp kamerautrustningen och sen är det bara att sitta still och invänta gryningen och fåglarna.
Nu ljusnar det långsamt men samtidigt tätnar dimman. Småfåglarna har hittat fröna och kivas om vem som ska få första tjing men får alla flytta på sig när nötskrikorna kommer, störst går först. Några av fåglarna sätter sig vid vattenkanten och jag tar några bilder när deras spegelbild syns i vattenytan. Sen blir det lugnt ett tag, vid halvelvatiden sveper en ormvråk in över gläntan men fortsätter över och sätter sig högt uppe i en gran där den har bra uppsikt över området. Egentligen vill jag inte ha den där för den kan vara rätt tuff mot andra rovfåglar och duvhöken visar sig sällan när vråken är här. Men i brist på duvhök kan jag väl hoppas på några ormvråksbilder så jag är försiktig med att röra på kameran, spanar emellanåt på vråken i kikaren men den visar inga tecken på att vara hungrig så jag häller upp min egen lunchsoppa. Dagen förlöper utan att vråken gör någonting, den bara sitter där så jag får nöja mig med att fotografera småfåglarna. Klockan tre ger jag upp, packar ihop mina saker och går ur gömslet. Då först lättar ormvråken och flyger jamande bort över skogen.
Dagens bild visar istället duvhök från ett tidigare möte, bilder jag inte publicerat tidigare. De visar två individer, en äldre fågel med grå rygg och en ungfågel som är brunare i fjäderdräkten, men är tagna samma dag från gömslet.
Bläddra bland bonusbilderna:
