Det nya året inleds med en första vecka som liknar förra årets sista. Många fina skidturer har det blivit även om vädret varierar från dag till dag. I morse tog vi bilen bort till den närbelägna Myrflodammen varifrån vi planerat ta en skidtur in i den vackra dalgången mellan fjällen. Vid parkeringen visade termometern åtta minus men när vi nått botten av dalen hade temperaturen sjunkit till under tjugo minusgrader. Det är väl känt att sådana här klara vinterdagar rasar kalluften ner längs fjällsidorna och skapar riktiga köldhål nere i dalarna. Det blev alltså få stopp för att beundra vyerna utan mest fokus på att genom aktiv skidåkning försöka hålla värme i kroppen. Men mysigt var det längs leden som slingrar sig genom den gamla urskogsliknande skogen längs med myren. Och betydligt bättre spår än uppe på fjället där de snabbt blåser igen. Så här års står dock solen så lågt att den inte når ner i dalen men uppe på fjällsluttningarna väster om oss belyste strålarna den glesa fjällbjörkskogen och kalfjället effektfullt.
När lunch och fika i fjällstugan var avklarade blev jag rastlös av bara sitta och titta ut på den fina vinterdagen. Så jag bestämmer mig för att ta mig upp på Östfjället och titta på solnedgången. Vid den här tiden på året inträffar den strax före tre så jag spänner snabbt på mig fjällskidorna och tar mig uppåt. Idag finns mina spår kvar sedan tidigare i veckan så det går lätt att ta sig fram i den halvmeterdjupa snön. Men i takt med att solen sjunker ner bakom berget Östra Kalven på andra sidan stora fjälldalen bakom mig rör sig skuggan på fjällheden framför mig förvånansvärt snabbt uppåt. Jag lägger i en något högre växel och kommer lagom upp för att ta några bilder på snöformationerna när dagens sista solstrålar färgar dessa gula. Sen skidar jag omkring på fjällheden under det som kallas den blå timmen. Den har fått sitt namn av den blå nyans som landskapet får när solen just gått ner och som både fotografer och konstnärer uppskattar. Men jag har upptäckt att himlen över fjällandskapet inte bara antar en blå nyans, den skiftar i allt från rosa till lila beroende på åt vilket håll man tittar. Så jag försöker fånga detta märkliga ljusspektra med kameran i några bilder från den fantastiska miljön. Tacksam för ännu en fin dag i naturen glider jag sakta ner längs fjällsluttningen mot stugan.
Bläddra bland bonusbilderna och se hur färgerna förändras när jag vänder mig runt
