Nu är det högsommar och fågellivet minskar i intensitet. Då brukar jag också minska på fågelfotograferandet till förmån för annan typ av fotografering. Därför sitter ett makroobjektiv på kameran när jag tar en kvällspromenad ut till Eköholm via den lilla spången över sundet från Ekö. Under hela juni har det varit väldigt varmt och mycket sparsamt med regn. All låg växtlighet på berghällarna har tagit stryk. Även småbjörkarna, som normalt klarar sig på vad även små bergsskrevor kan erbjuda, har anammat sin överlevnadsstrategi vid torka. Bladen vissnar och blir bruna för att inte suga ur rötternas sista fukt och därmed riskera att dö. På så vis kommer trädet kunna skjuta nya skott nästa vår då det förhoppningsvis kommit mer vatten till skrevan.
Kvällen är vacker och ljummen. Den svaga vinden rör bara upp lite krusningar på vattnet som glittrar i motljuset. För att hitta lite blommor söker jag mig ner till den smala strandängen, där det finns en sträng med grönt, saftigt gräs. Här finns lite blommor som klarar de saltstänkta vindarna från havet. Kärringtanden är en av dem, en intensivt gul blomma med runda, nästan klotformade kronblad.
Johannesört är vanligt förekommande i skärgården och när jag som bäst tar lite närbilder på en sådan kommer en större insekt, någon form av stekel, flygande och landar på blomman. På bilden ser det ut som den svävar i lyften.
Kråkvicker med den läckra blomställningen och den djupt blålila färgen är en annan favorit. Lägger mig ner för att få rätt vinkel och börjar fotografera. Kommer dock snart på benen igen när jag upptäcker att jag lagt armbågen i ett myrbo. Mellan två berghällar hittar jag en liten strand som är full med olika högväxta blommor. Det är hampflockel, snårvinda, strandlysing, strätta och alggräs som trängs där. Jag vill inte trampa ner den fina buketten så jag tar mig fram på strandstenarna för att kunna ta bilder på de olika blommorna.
En ärtsångare sitter i en buske och är irriterad på mig, kanske har den en unge i närheten som den matar. Går vidare och kommer upp på öns högsta punkt där jag har fin utsikt över havet österut. Ett gäng ejdrar som vilat på hällen skyndar sig ner i vattnet och simmar ut i säkerhet. När jag spanar av horisontlinjen får jag in en storskarv i kikarfältet. Den är på väg rakt mot mig och kommer närmre och närmre. Då jag står helt stilla i motljuset förstår den inte att jag är en människa och därmed en fara förrän den är helt nära. Med ett par kraftiga vingslag gör den en kraftig korrigering av flygriktningen och fortsätter norrut. Själv slutför jag vandringen runt den lilla ön och går mot stugan medan kvällshimlen i norr blir allt vackrare.
Bläddra bland bonusbilder på kärringtand, kråkvicker, strandlysing och snårvinda
