Gråspetten är en hackspett nära besläktad med den lite större gröngölingen. Den är skyggare, lever ett mer undanskymt liv och ger sig inte lika mycket till känna som gröngölingen. Gråspetten saknar sin större släktnings karakteristiskt skrattande, och vitt ljudande, läte men lever även den av insekter och älskar myror. Jag tycker den är vacker och jag förknippar den med vildmarken även om den vintertid kan besöka fågelmatningar, speciellt om där finns talg eller späck utlagt. Många är de skogsutflykter då jag spanat efter gråspetten, genom åren har jag vid några tillfällen fått en hastig skymt av den och andra gånger har jag hört den på avstånd. Men att komma den så nära att jag kunnat föreviga den på bild har jag aldrig lyckats med.
Idag gör jag ett nytt försök och åker upp i Svartådalen för att besöka en skog där det setts gråspett under vintern. En klar natt har gett sex minusgrader men solen är på väg upp när jag parkerar bilen och går upp i skogen. Jag är utrustad med det stora objektivet och stativ då jag inte har någon förhoppning av att komma spetten så nära, om jag nu får syn på den. Jag når krönet på höjden och ställer mig att lyssna, det är alldeles tyst. Några mesar kommer fram och jag fotograferar dem i brist på ”storvilt” och efter ett tag besöker även ett par av vår vanligaste spett, större hackspett, mig. Nu når de första solstrålarna in i gläntan och plötsligt ser jag skuggan av en hackspett på en tall en bit bort. Den är delvis skymd av en gran så jag flyttar mig en bit i sidled för att inte skrämma bort ”vad det nu är”. Kollar i kikaren, jo det är en gråspett! En hanne är det också, med sitt klart lysande röda streck uppe på hjässan. Försiktigt svänger jag objektivet mot tallen och får in spetten i sökaren, justerar snabbt exponeringen och ställer in fokus innan jag tar några bilder där den tittar fram på sidan av stammen. Kommer på mig själv med att hålla andan. Spetten håller sig på fel sida trädstammen en stund och flyger sen iväg. Jag blir dock kvar och under morgonen får jag nöjet att se den vid ytterligare två tillfällen då den återvänder till gläntan med ungefär en timmes intervall. Sista gången får jag chansen att ta lite fler bilder då den tar ett par varv runt trädstammen, solen ger dock nu ett väldigt skarpt och hårt ljus så de första bilderna med det mjuka morgonljuset blev de bästa.
Bläddra bland bonusbilder:
