Under veckans som gått har jag i princip inte kommit utanför dörren, detta på grund av en ovanligt kraftig och envis influensa. Istället får jag sitta och bläddra bland bilder från alla de naturupplevelser som jag fått vara med om tidigare under året. Många av vilka inte fått plats att återges under Veckans Bild. En sådan var en morgon vid lommarnas sjö som får vara stand-in för denna vecka.
Min målsättning är att varje år få till minst ett besök vid en väldigt speciell skogssjö som brukar hysa ett storlomspar. I år har det av olika anledningar inte blivit dags förrän idag. Ställer bilen på den lilla parkeringen där skogsvägen tar slut och går ner till stranden. Högt vattenstånd har översvämmat den lilla stig vi röjt bort till udden och trots höga stövlar kan jag inte gå den vägen. Istället tar jag mig försiktigt bortåt genom att balansera på strandkantens tuvor. Det är omständligt med all packning jag släpar på samtidigt som jag är väldigt mån om att inte förstöra utflykten genom att plurra. Långsamt närmar jag mig udden och väl framme upptäcker jag att min vanliga sittplats vid stranden även den ligger under vattnet. Tar min tillflykt till en knappt kvadratmeterstor sten där jag lägger upp ryggsäcken. Här får det bli, inte optimalt eller särskilt sittvänlig men det bästa som bjuds. Jag samlar ihop några slanor som jag reser bakom stenen och binder ihop dem med mitt kamouflagenät innan jag kryper upp och sätter mig. Anordningen döljer mig knappast från sjösidan men förtar i alla fall en väldigt tydlig siluett av mig uppe på stenen.
Nu är det bara att vänta och spana med kikaren. Jag ser strax lomparet fast de är på andra sidan sjön och dessutom på väg bortåt. De är ute på ett tydligt fiskafänge. Efter att ha simmat en kort sträcka dyker de och kommer sen upp ett gott stycke längre fram. Och så fortsätter de längs med bortre kanten av sjön. När de försvunnit utom synhåll bakom en större ö får jag nöja mig med att spana efter sjöns andra fåglar. Det är en typiskt näringsfattig sjö med klart vatten och inte mycket växtlighet. Hittar dock några exemplar av kanadagås och grågås, enstaka gräsänder och krickor, några drillsnäppor samt en ensam fiskmås. Det går både en och två timmar utan att det händer så mycket mer än att det blir ljusare. Min sittställning är långt ifrån bekväm men jag härdar ut eftersom det är en så frisk och härlig morgon. Så hittar jag lommarna igen, nu är de fiskande på väg åt andra hållet, lite närmare mig men alldeles för långt borta för kameran. De försvinner strax in i sista viken borta till höger om mig. Jag gör dock kameran fullt redo och håller mig helt stilla för nu det finns en chans att de passerar min udde på väg tillbaka ut i sjön. Spanar intensivt efter dem i den riktning jag senast såg dem och blir därför lite paff när de plötsligt kommer upp ur vattnet alldeles utanför min sten. Dessa otroligt vackra fåglar med sin svartvita teckning och sitt intensiva röda öga. De sneglar lite fundersamt åt mitt håll under några sekunder, simmar några meter och dyker sen igen för att inte komma upp förrän långt ute på sjön. Det korta men intima mötet gav mig dock möjligheten att få några bilder på de smäckra lommarna.
Sitter kvar en timme till och suger på den fina stunden med lomparet samtidigt som jag äter upp det sista av matsäcken.
Bläddra bland bonusbilderna:
