Ibland när man är i skogen möter man ett gäng småfåglar av olika arter som har slagit följe och som flyger från träd till träd. De är ute och letar mat och drar nytta av varandra både i att hitta mat och att varna varandra för rovfåglar och andra faror. Vi kallar det ofta för ett meståg eftersom det främst är olika slags mesar som gör sällskap på detta viset. Även om nötväckor, trädkrypare och till och med hackspettar kan hänga på.
Efter en extremt varm första halva på november har det äntligen blivit lite mer normala temperaturer så idag är det ett par minusgrader när jag kommer upp i skogen och rejält med rimfrost på trädens grenar. Lastad med solrosfrön och jordnötter vandrar jag in över hygget till platsen för vår matning. Där svirrar redan småfåglarna och jag skyndar mig att lägga ut lite mer mat till de hungriga besökarna och sätter mig sedan att vänta på dem.
Det är många nötväckor och talgoxar som snabbt kommer fram till maten men även blåmesar, talltitor och svartmesar. Efter ett tag hör jag också den fina drillen från Västmanlands landskapsfågel, tofsmesen, som strax gör mig sällskap. Det är en trevlig liten brun mes med svartvitrandigt huvud och med nackfjädrar den ofta reser som en tofs. När man är så här nära som jag är, och om ljuset faller rätt, syns det röda ögat som fulländar fågelns vackra utseende. Den är väldigt försiktig av sig, vid de flesta besöken rör den sig mest på marken där den hittar frön som andra fåglar tappat. När det någon gång landar på en gren med en lugn bakgrund som framhäver dess fina teckningar så gäller det att vara snabb med kameran, den stannar där sällan mer än någon sekund.
Senare får jag även några korta besök av nötskrikan och den större hackspetten men dagen visar sig framförallt vara en riktigt mesig dag.
Lyssna till Västmanlands landskapsfågel och bläddra bland bonusbilderna blåmes, talgoxe, tofsmes, svartmes och talltita:
