Liksom nötkråkan så samlar och gömmer nötskrikan föda under hösten. Om nötkråkan är specialist på hasselnötter så är nötskrikan mest inriktad på ekollon. Den bygger sitt bo intill stammen en bit upp i ett träd, ofta en gran, av ris och fodrar det med rotfibrer. Den trivs därför bäst i blandskog där den har tillgång på både boplatser och höstföda. Den har många läten och kan även härma andra fåglar som till exempel ormvråk. Det man mest hör är dock deras varningsläte, oftast när det finns någon rovfågel i närheten, som är ett kraftigt skränande skrik. Den finns i större delen av Sverige, endast i Norrlands inland saknas den, och lever i par eller familjegrupper.
Idag har jag lagt ut både ekollon och jordnötter i stubben vid vår fågelmatning. Efter det att mesar och nötväckor visat att matningen är påfylld dröjer det inte lång stund innan den första nötskrikan närmar sig. Sitter först på en torr gren i en närbelägen gran och ser sig omkring. Vid ett tillfälle reser den på de mönstrade fjädrarna på hjässan, ett tecken på att den är upphetsad av eller över någonting. Så svingar den sig ned i en vid båge och landar på stubben. Den plockar upp ett ekollon med näbben, kastar upp det i luften och fångar det elegant igen innan nöten försvinner ned i gapet. Varför den först jonglerar med nöten vet jag inte, kanske är det för att den ska hamna på rätt håll innan den åker ned? Så fortsätter den att plocka fler nötter som den inte sväljer utan lagrar i krävan, en utbuktning av matstrupen. Själv försöker jag hålla räkning på hur många nötter det får plats i krävan som nu putar ut betänkligt på halsen. Snart får fågeln sällskap av flera artfränder som samlas kring stubben, kanske är det en familj. Det är dock bara en nötskrika i taget uppe på stubben så de andra avvaktar tills dess att den som plockar nötter är fullastad och flyger iväg.
Det verkar vara en rangordning som fåglarna själva är medvetna om för även om det kan bli lite gruff så utvecklas det aldrig till riktiga slagsmål. Ibland kommer dock en fågel inflygande rakt mot stubben och kör bort den som sitter där. Då och då stelnar fåglarna till och avvaktar med både bråk och matplockande. Kanske anar de en rovfågel i närheten? Vissa gånger flyger sen hela gänget iväg och sätter sig i säkerhet, utan att jag ser anledningen. Om även övriga fåglar har försvunnit passar jag på att tulla ur min termos och ta mig en macka i väntan på nästa uppträde.
Bläddra bland bonusbilder på nötskrikan:
