v06 – Bister vintermorgon

Naturen verkar huka sig i den här vackra gryningen, allt verkar tyst och stilla. Jag färdas genom Svartådalen och temperaturen sjunker ju längre norrut jag kommer. När jag passerat Svanå passerar också temperaturen minus tjugo grader men jag får då också uppleva dagens första möte med det rika djurlivet här uppe. En stor räv med pälsen maximalt uppfluffad mot kylan är på sorkjakt på en snöklädd äng vid sidan av vägen. Den står först alldeles stilla för att med hörseln lokalisera sorken under snötäcket och tar sedan ett jättehopp rakt upp för att med full kraft störtdyka nedåt och med huvudet före plöja genom snön mot den intet ont anande sorken. Det är för långt håll för att avgöra om hoppet lyckades, roligt ser det i alla fall ut. När jag passerar de stora öppna fälten vid Rörbosjön ser jag dagens andra räv som verkar vara ute på samma slags jakt som den första.

Kommer så fram till Fläcksjöns södra utlopp. Svartån brukar här ligga öppen under större delen av vintern men den senaste tidens starka kyla har gjort att bara vattnet under Färjebron är isfritt. Parkerar bilen strax bortanför och vandrar tillbaka mot bron när solens första strålar silar genom lövdungen söderut. Öppet vatten brukar alltid locka till sig djur och fåglar men förhoppningen sjönk rejält när jag fick se isläget. En mörk fläck på isen en bit norrut fångar mitt intresse. Skulle kunna vara en sten men jag har inget minne av att ha sett den vid tidigare tillfällen så jag plockar upp kikaren för att avgöra det. En utter! Men vad gör den där? Och kommer den ta sig ner till det öppna vattnet nedanför mig? Svaret kommer omgående då den raskt dyker ner i en minimal vak strax intill där den legat och försvinner ner under isen. Nåja, den kommer väl upp igen tänker jag men vandrar för säkerhets skull en bit bort för att inte riskera att skrämma den mer. Under en timme står jag och vaktar utan att få se den igen. Däremot registrerar jag en större hackspett, en spillkråka och en sparvhök som alla flyger över dalgången.

Under färden som nu går i sydvästlig riktning ser jag ytterligare en räv samt en älgko som ingen av dem verkar frysa. Kommer över i nästa dalgång och följer där Kolbäcksån ner till Trångfors som jag alltid brukar göra ett eller ett par besök vid varje vinter. Här i en trång ravin finns det garanterat öppet vatten hela vintern, något som strömstararna har koll på. Det brukar hålla till fyra till sex stycken individer längs forsen där de dagarna i ända dyker efter bäcksländelarver som lever på åns botten. Efter många säsonger har jag lärt mig hur man ska komma dem inpå livet utan att störa och jag börjar därför med att sätta mig en bit från vattnet och försöka lokalisera deras favoritplatser. De fiskar visserligen lite här och där men efter ett tag ser jag vilka platser de ofta återvänder till. Samtidigt vänjer de sig vid min närvaro och tar mindre och mindre notis om mig. Efter någon timme kan jag försiktigt, i etapper, närma mig forsen. Hela tiden i en låg position samtidigt som jag håller koll på att de inte blir nervösa. Sätter mig ner på isen där jag har bra uppsikt över forsen uppströms och kan obehindrat både studera och fotografera de udda fåglarna. Ett bevis på att jag inte stör får jag när en av strömstararna plötsligt flyger fram och sätter sig på en sten bara några meter bredvid mig.