v07 – Åter hos nötkråkorna

Vägen till vår skogsmatning har varit oframkomlig ända sen senaste snöfallet. Nu har äntligen den första delen blivit plogad och jag tar mig försiktigt över åkrarna fram till skogsbrynet. För säkerhets skull ställer jag bilen där. Att ta mig till fots den sista biten gör också att jag får upp lite inre värme vilket kan behövas när man sen ska sitta still i den här kylan. Det är helt stilla när jag kommer upp till matningen. Inga fåglar är där trots att stora mataren är välfylld med oskalade solroskärnor. Nåväl, jag lägger ut lite skalade fröer och jordnötter som är fåglarnas svar på vår snabbmat. Och så toppar jag med en påse hasselnötter, de senare dock oskalade. Nu ska väl det här välfyllda smörgåsbordet kunna locka fram lite fåglar tänker jag och sätter mig ner att vänta.

Den utlovade solen lyser med sin frånvaro men molntäcket är inte alltför tjockt så ljuset är ändå rätt ok. Och det har också fördelen att det ”bara” är åtta minusgrader. Nu har i alla fall de vanliga mesarna hittat hit och de i sin tur lockar fram några koltrastar. En sätter sig fint på en avbruten gren, det är en ung hanne som ännu inte fått den helgula näbben. På håll ser koltrasten verkligen kolsvart ut men med rätt ljus och på så här nära håll ser man svagt en vacker patinering i svarta och mörkbruna nyanser. Även en nötskrika nyttjar strax samma gren på väg till matbordet. Också det en läcker fågel men saknar koltrasten vemodigt melodiska men vackra sång.

Så hör jag på avstånd en nötkråka. Väntar och spanar. Plötsligt kommer en inflygande från vänster och sätter sig i en gran. Plirar med sina stora ögon ner mot nötterna. Fortsätter över till koltrastens favoritgren och fortsätter att spana. Till slut vågar den sig ner på stubben. Där förser den sig först av de lättätna jordnötterna som den frenetiskt proppar i sig av innan den försvinner i skogen bakom mig. Men strax dyker ännu en nötkråka upp, förmodligen en ny individ. Han är lite djärvare och går direkt på stubben och hugger in på nötterna. Kråkorna avlöser varandra och som mest har jag tre samtidigt framför mig, men förmodligen rör det sig om fler. När jordnötterna är slut tar de för sig av hasselnötterna. En av kråkorna sätter sig på en stock där den fixerar nöten med ena fotens klor. Sen öppnar den till synes enkelt nöten genom några välriktade hugg med den kraftiga näbben. Jag tänker på hur svårt det kan vara att knäcka en sådan nöt med en riktig nötknäppare så jag blir imponerad av fågelns effektivitet.

Nu har den mest intensiva anstormningen av fåglar avtagit. Enstaka domherrar besöker mig medan jag själv värmer mig med innehållet i min termos. Så kommer ett par större hackspett inflygande och letar mat, en hona och en hanne. Könen är ganska lika varandra men honan saknar hannens röda fläck i nacken. När jag packar ihop och vandrar därifrån hör jag en tofsmes, lite sent för att bli fotograferad konstaterar jag.